Rewilding Abramsån

Att läka tidens ärr i ett sargat norrländskt vattendrag

Rewilding Abramsån

Att läka tidens ärr i ett sargat norrländskt vattendrag

Bakgrund och projektbeskrivning

Skogsbruket har länge varit en av Sveriges viktigaste näringar. I början av 1900-talet, innan skogsbilvägar byggdes, fungerade bäckar och älvar som transportleder för timmer. För att underlätta flottningen rensades nästan alla vattendrag i norra Sverige systematiskt på stenblock. Dessa ingrepp var arbetskrävande och riskfyllda men orsakade också omfattande skador på akvatiska ekosystem. Före 1950 utfördes rensningen för hand, ibland med dynamit. De borttagna stenarna staplades längs stränderna, vilket effektivt bröt den naturliga ekologiska och hydrologiska kopplingen mellan land och vatten. Efter andra världskriget intensifierades ingreppen när bulldozrar ersatte muskelkraft. Detta förvärrade skadorna genom att skapa ännu mer monotona vattendragsmiljöer och ytterligare utarma den biologiska mångfalden.

Abramsån, ett biflöde till Råneälven 45 km söder om polcirkeln, drabbades hårt. Här inleddes ingreppen redan före 1880-talet, och till skillnad från många andra åar lades även trägolv på botten för att effektivisera timmerflottningen. Sommaren 2023 inledde Rewilding Sweden ett flerårigt projekt för att återställa Abramsån och dess ekologiska integritet, med målet att föra Råne älvdal ett steg närmare en vild och levande naturmiljö.

Finansiering: LOVA (Havs- och vattenmyndigheten), Länsstyrelsen Norrbotten, EKOEnergy

Förutsättningar och rewildingstrategi

Utmaningen

I ett rätat vattendrag med starkt flöde ackumuleras inte finkornigt sediment och organiskt material, vilket kraftigt reducerar livsmiljöerna och födotillgången för lövätande vattenlevande insektslarver – den boreala akvatiska näringsvävens första led. Utan större stenar, bakvatten eller grenar spolas de viktiga höstlöven nedströms. Platta, rensade bottenmiljöer har få ståndplatser för fisk och låg variation i turbulens vilket ger en homogen syresättning. Stenvallarna avskärmar näringsutbytet mellan vatten och land. Utan löv blir ekosystemen beroende av bottenväxande alger för energi, men på nordliga breddgrader hämmas algtillväxten av begränsad sol och låga temperaturer vilket gör födotillgången naturligt låg för insekter som betar alger från stenar. Vissa arter anpassade för stark ström, som filtrerande knottlarver (Simuliidae), kan fortfarande klara sig, men de är beroende av organiska partiklar från de saknade lövätarna. Med färre insekter minskar fiskbestånden, och utan regelbundna översvämningar missgynnas många naturliga strandväxter, inklusive lövträd – vilket påverkar fåglar. Hela ekosystemet i och omkring vattnet försämras.

Lösningen

Fas 1: Återställning av den strukturella komplexiteten

Ett vattendrags form bestäms av lutning, vattenflöde och jordart. I finkorniga jordar får vattendraget en meandrande form när lutningen är låg. I grova, steniga jordar som motstår erosion blir formen mer rak. Maskinledda restaurationsinsatser, som den i Abramsån, fokuserar på att återställa strukturell komplexitet i dessa robusta sektioner – segment som vattnet inte kan omforma med egen kraft.

Under Abramsåns första återställningsfas återförde Rewilding Sweden stenblock som rensats under timmerflottningsepoken och skapade variation i bredd, struktur och djup för att sänka flödet och öka kvarhållningen av grus och sand (livsmiljöer) samt organiskt material (föda). Den strukturella variationen stärktes genom tillförsel av död ved, främst genom att välta barrträd som långsamt bryts ned och ger varaktiga fördelar utan att minska den årliga lövtillförseln. Trägolvet revs upp; stockarna blev antingen död ved eller timmerbrötar för att gynna laxfiskar.

Fas 2: Tillförsel av finkorniga sedimentstorlekar

Den naturliga sedimentmixen i vattendrag som rinner genom grov morän består också av till en viss del sand och grus. Dessa mindre sedimentpartiklar utgör viktiga livsmiljöer för vattenlevande insektslarver, fungerar som lekområden för laxfiskar och utgör substrat för flodpärlmusslor. I ett vattendrag som rensats på stenar sköljs sådant material bort med följden att dessa undervattensmiljöer försvinner.

Efter att Rewilding Sweden återställt Abramsåns morfologiska struktur tillfördes 180 ton sand och grus med helikopter till en 200-meters teststräcka. Utöver att återskapa livsmiljöer och lekområden, syftade åtgärden till att återställa vattendragets naturliga djup genom att sandfylla de håligheter som bildats mellan stenarna som placerats ut, där mycket vatten försvann. Åtgärden följs upp med återkommande elfiske, och en forskare från Norsk institutt for naturforskning (NINA) övervakar responsen hos vattenlevande insekter. Finansiering: EKOenergy Climate Fund.

Förväntad respons

Vi förväntar oss att ekosystemets respons sker sig i tre steg:

◆ Steg 1: Direkta effekter
Ökad strukturell komplexitet; minskad flödeshastighet och större variation i syresättning; mer död ved och ökad ansamling av organiskt material.

◆ Steg 2: Följdeffekter
Förbättrad funktionell β-diversitet hos bottenlevande smådjur, orsakat av större variation i livsmiljöer; ökad förekomst av lövnedbrytande insekter tack vare större mängd organiskt material; fler arter som lever i sand- och grusbottnar; bättre koppling mellan vatten- och landekosystem genom ökad kvarhållning av vatten.

◆ Steg 3: Slutmål (påverkas även av andra faktorer i landskapet)
Ökad förekomst av fisk i vattendragen; rikare fågelliv längs stränderna till följd av naturligare översvämningar och fler sumpskogsmiljöer.