Rewilding Abramsån

Att läka tidens ärr i ett sargat norrbottniskt vattendrag

Rewilding Abramsån

Att läka tidens ärr i ett sargat norrbottniskt vattendrag

Bakgrund och projektbeskrivning

Abramsån, ett biflöde till Råneälven 45 kilometer söder om polcirkeln, är ett tydligt exempel på hur hårt många norrländska vattendrag påverkades av flottningsepoken. För att timret skulle kunna transporteras effektivt rensades ån på stenblock och andra naturliga strukturer. Ingreppen började redan före 1880-talet, och i Abramsån gick påverkan ovanligt långt. På vissa sträckor lades till och med trägolv på botten för att göra vattenvägen ännu mer effektiv för timmerflottning.

Resultatet blev ett vattendrag som förlorade mycket av sin naturliga variation. Stenar, grus, död ved och andra strukturer som tidigare bromsade vattnet, skapade djuphålor, forsar, lekbottnar och skyddade livsmiljöer för fisk och insekter, försvann eller flyttades åt sidan. När ån rätades ut och förenklades bröts också mycket av kontakten mellan vattnet och strandzonerna. Det som en gång varit ett levande och föränderligt vattendrag blev på många sträckor mer kanaliserat, snabbare och ekologiskt fattigare.

Sommaren 2023 inledde Rewilding Sweden ett flerårigt arbete för att återställa övre Abramsåns ekologiska integritet. Genom att återföra stenblock, grus, sand och död ved återskapas variationen i ån. Vattnet bromsas upp, bottnarna blir mer mångformiga och nya miljöer bildas där insektslarver, fiskar, växter och andra arter kan återta sin plats. Djuphålor, forsar och översvämningsytor hjälper också ån att hantera höga flöden på ett mer naturligt sätt. Målet är inte att återskapa Abramsån som den såg ut vid en exakt tidpunkt i historien. Målet är att ge ån tillbaka sina naturliga verktyg: strukturen, dynamiken och kontakten med landskapet. När vattnet åter får forma sin egen väg kan Abramsån steg för steg återförvilda sig själv och bidra till en vildare och mer levande Råne älvdal.

Finansiering: LOVA (Havs- och vattenmyndigheten), Länsstyrelsen Norrbotten, EKOEnergy

Förutsättningar och rewildingstrategi

Utmaningen

Abramsån hade under lång tid påverkats av flottningens krav på framkomlighet. Redan före 1880-talet användes ån för att föra timmer från kronoskogarna vidare mot Råneälven och kusten, och 1920 blev den allmän flottled. För att timret skulle kunna drivas effektivt rensades forsar, sidofåror stängdes av och vattnet styrdes med dammar, rännor, riskistor och träkistor. På flera strömsträckor byggdes också träkonstruktioner i form av ett timemrgolv i fåran för att timret lättare skulle glida fram, vilket skar av kontakten mellan vattnet och den naturliga bottnen. Tillsammans skapade ingreppen ett rakare och snabbare vattendrag med betydligt mindre variation, där sten, block, grus, sand och död ved försvann, spolades bort eller avskärmades från fåran. Följden blev sämre lek- och uppväxtmiljöer för öring, minskad variation för bottenfauna och strandväxter, och försämrade förutsättningar för flodpärlmusslan, som är beroende av unga öringar under sin livscykel.

Lösningen

Fas 1: Återställning av den strukturella komplexiteten

I den första fasen återställdes delar av Abramsåns strukturella komplexitet. Sten och block som tidigare hade rensats ur fåran och lagts upp längs stränderna flyttades tillbaka till vattendraget. Tidigare stängda områden och sidofåror öppnades där det var möjligt, och ån fick tillbaka mer variation i djup, bottensubstrat och vattenhastighet. Åtgärderna bromsade upp flödet och skapade fler strömkanter, höljor, bakvatten, ståndplatser och skyddade miljöer. Därmed förbättrades förutsättningarna för öring, bottenfauna, strandvegetation och andra arter knutna till strömmande vatten. Återställningen bidrar också till att mer organiskt material och näring kan stanna kvar och omsättas i systemet, i stället för att spolas vidare nedströms.

Fas 2: Tillförsel av finkorniga sedimentstorlekar

I den andra fasen kompletterades den grova restaureringen med tillförsel av finare sedimentfraktioner, framför allt sand, grus och mindre sten. Efter att större block och stenar hade återförts till ån fanns på vissa sträckor stora hålrum mellan stenarna, där vattnet kunde rinna ner genom bottenstrukturen i stället för att hålla sig uppe i den synliga fåran. Genom att tillföra sand och annat finare material fylldes dessa tomrum ut, vilket hjälpte till att höja vattenytan, bromsa flödet och skapa en mer naturlig kontakt mellan vatten, botten och strandzon. Åtgärden hade också stor ekologisk betydelse, eftersom många arter av bottenfauna är beroende av finare substrat som sand och grus. Tillsammans med den grövre strukturen skapade de finare sedimenten en mer varierad bottenmiljö, med bättre förutsättningar för insektslarver, små kräftdjur, musslor, fiskyngel och andra organismer i Abramsåns strömmande ekosystem. Sand- och grustillförseln finansierades av EKOenergy Environmental Fund.

Förväntad respons

Vi förväntar oss att ekosystemets respons sker i tre steg:

◆ Steg 1: Direkta effekter
Ökad strukturell komplexitet; minskad flödeshastighet och större variation i syresättning; mer död ved och ökad ansamling av organiskt material.

◆ Steg 2: Följdeffekter
Förbättrad funktionell β-diversitet hos bottenlevande smådjur, orsakat av större variation i livsmiljöer; ökad förekomst av lövnedbrytande insekter tack vare större mängd organiskt material; fler arter som lever i sand- och grusbottnar; bättre koppling mellan vatten- och landekosystem genom ökad kvarhållning av vatten.

◆ Steg 3: Slutmål (påverkas även av andra faktorer i landskapet)
Ökad förekomst av fisk i vattendragen; rikare fågelliv längs stränderna till följd av naturligare översvämningar och fler sumpskogsmiljöer.