Initiativets bakgrund
I den nordiska tajgan har skogsbruket under lång tid format både landskapet och dess vattendrag. Från 1800-talet och långt in på 1900-talet, innan nätverket av skogsbilvägar var utbyggt, användes vattendragen för att transportera timmer till sågverken vid kusten. För att underlätta flottningen rätades vattendragen ut, stenar som hindrade flödet rensades bort, och berghällar och stora block sprängdes med dynamit. De första skogarna som avverkades låg längs de stora älvarna, men när dessa resurser tömdes flyttade både avverkningen och flottledsrensningen uppströms till mindre åar, biflöden och bäckar. För att även dessa små vattendrag skulle kunna bära timmer byggdes tusentals flottardammar, som dämde upp vårens smältvatten vilket släpptes ut i pulser för att skapa tillfälliga högflöden som satte fart på timret. Trots att flottningen sedan länge har upphört finns många av dessa dammar fortfarande kvar. De fragmenterar vattensystemen och blockerar vandringsvägar för fisk, spridning av vattenlevande insekter, samt transport av sediment, näring, organiskt material och frön. Problemet förvärrades under 1900-talet i takt med utbyggnaden av vattenkraft. Även om de största anläggningarna har betydelse för Sveriges energiförsörjning utgör de endast omkring 10 % av landets dammar. Resten står för en ytterst marginell elproduktion – och många används inte längre alls. Därtill kommer tusentals vägtrummor som installerats utan ekologisk hänsyn – ofta för trånga eller felplacerade – vilket ytterligare försvårar för vattenlevande organismer att vandra och sprida sig.
Rewilding Swedens initiativ Fria Vattendrag fokuserar på att ta bort dessa hinder och återställa naturliga flöden i boreala avrinningsområden. Återkopplade vattendrag stärker ekosystemens funktion, förbättrar livsmiljöer för arter som är beroende av fria flöden – och återger den nordiska tajgan sina levande vattensystem.
Finansiering: Open Rivers Programme, Länsstyrelsen VästerbottenSamarbetsorganisationer: Vindelälvens fiskeråd
