Initiativets bakgrund

Ett av de mest ambitiösa restaureringsprojekten i den nordiska tajgan under 2000-talet har varit återställandet av vattendrag som rätades ut och rensades från stenmaterial under flottningsepoken. Nästan alla älvar, åar och bäckar påverkades, vilket berövade dem sin naturliga karaktär och ekologiska funktion – med allvarliga konsekvenser för vattenlevande organismer och strandekosystem. I dag återställs många av dessa vattendrag med hjälp av grävmaskiner, där sten för sten läggs tillbaka. Dammar rivs för att återskapa konnektivitet, och i vissa fall återförs även sand och grus med helikopter. Resultatet? En chans för naturen att läka. Men en viktig nyckelart saknas fortfarande.

Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) var tidigare vanlig i dessa vatten. En enda mussla kan filtrera upp till 50 liter vatten per dag och bidra till klart vatten – till nytta för många andra arter. Förr bildade de täta bestånd som skapade stabila ekosystem, men idag har populationerna kollapsat. Arten är känslig för lersediment från exempelvis diken och skogsbruk, men också helt beroende av unga laxfiskar. Larverna lever som parasiter på gälarna i upp till ett år innan de släpper taget och borrar ner sig i bottensubstratet. När vattendrag är fragmenterade och fiskbestånden glesa bryts denna livscykel.

Mot denna bakgrund utvecklar Rewilding Sweden, i samarbete med Sportfiskarna Region Väst, ett mobilt mussellaboratorium. Denna fullt utrustade, fältbaserade enhet ska kunna flyttas mellan restaurerade vattendrag och möjliggöra lokal infektering av laxfiskar med mussellarver – direkt på plats. I labbet byggs ett strömmande vattensystem som cirkulerar vatten från det aktuella vattendraget, där både musslor och fiskar hämtats. Genom att skapa naturlika förhållanden och ett effektivt arbetsflöde är förhoppningen att lyckade återintroduktioner ska stärka de hotade musselbestånden.

Samarbetsorganisationer: Sportfiskarna Region Väst, Vindelälvens fiskeråd, Länsstyrelserna Västerbotten och Norrbotten