Rewilding återställer naturliga processer och låter naturen läka och upprätthålla sig själv. Det är en framåtblickande bevarandemetod som är holistisk, anpassningsbar och platsanpassad. Rewilding Sweden utvecklar skräddarsydda strategier och samarbetar med lokala samhällen för att säkerställa en effektiv återhämtning av ekosystemen på varje plats där vi verkar.
Luckorna som nyckel till naturens återhämtning
Återförvildning av fragmenterade landskap blir särskilt viktig där nyckelarterna hålls tillbaka av brist på livsmiljöer. Det gäller inte minst de områden som ligger mellan fungerande livsmiljöer, där insatser kan förbättra sammanhängande strukturer och underlätta arternas spridning. I många landskap spelar till exempel stora växtätare en nyckelroll i att forma växtligheten, skapa livsmiljöer och öka kolinlagringen. Där de saknas kan rewilding innebära att de återintroduceras. I andra områden, som i den nordiska tajgan där betande djur till stor del finns kvar, begränsas deras påverkan ofta av täta, planterade produktionsskogar. Här kan åtgärder som gallring behövas för att markvegetationen ska återhämta sig och ge djuren möjlighet att fullfölja sina ekologiska roller.
I slutändan handlar rewilding om att identifiera luckor, förstå vad som saknas eller hålls tillbaka i ett ekosystem, återställa avgörande naturliga processer – och sedan ta ett steg tillbaka för att låta naturen leda sin egen återhämtning.

Att lägga de saknade bitarna
Att välja rätt rewildingmetod

Återskapande av livsmiljöer
Denna aktiva rewilding-metod stärker ekosystemets struktur och funktion och skapar förutsättningar för hotade nyckelarter att återta sina roller. Den används när naturens processer är för skadade för att återhämta sig eller när återhämtning skulle ta mycket lång tid. Exempel är dammutrivning, restaurering av vattendrag, sammanlänkning av livsmiljöer och återvätning.

Återintroduktion av nyckelarter
Denna rewilding-metod innebär också aktivt ingripande och har fokus på återintroduktion eller populationsförstärkning av ekologiskt viktiga arter som saknas eller finns i kritiskt låga antal. För att denna metod ska lyckas måste arten ha tillräckliga livsmiljöer tillgängliga. Om sådana saknas bör det första steget innan återintroduktion istället vara att återskapa dessa.

Passiv återförvildning
Denna metod används när viktiga ekologiska element redan finns på plats och ekosystemet är relativt intakt. Om mänsklig påverkan upphör kan naturliga arter ofta återvända spontant. Med tillräckligt utrymme, tid och minimal inblandning har naturliga processer potential att själva återställa ekosystemets komplexitet, resiliens och biologiska mångfald.