“Utan en naturlig hydrologi får en regions ursprungliga arter – de växter och djur som under lång tid anpassat sina livsmönster till platsen – svårt att överleva eller återvända. När dessa arter försvinner rubbas ekosystemets funktion. Därför är återställandet av landskapets naturliga vattenflöden en avgörande del av en framgångsrik återförvildning.”
Vildare vattenskap
Vatten, grunden för allt liv, rör sig genom jordar, våtmarker, bäckar och vattendrag som en del av sin naturliga cykel. Vägen det tar, hastigheten det rör sig med och den vattenmättnad som lämnas efter kallas hydrologi och formar ekosystem, livsmiljöer och artförekomster.
Rewilding Sweden lyfter fram hydrologins avgörande roll för biologisk mångfald genom att se landskap som ”vattenskap” – ett perspektiv där gränserna mellan land och vatten suddas ut till en sammanhängande helhet. Detta synliggör ekologiska samband som ofta förbises i mer traditionell naturrestaurering. Tillvägagångssättet fångar inte bara hur vattenflöden påverkar ekosystemen nerifrån och upp, utan också hur vattenförhållanden formas av processer ovanifrån – till exempel hur betande djur förändrar vegetationen, vilket i sin tur påverkar vattenflöden och lokalt upptag. Med andra ord handlar vattenskap inte bara om själva vattnet, utan om hela den ekologi som formas av – och påverkar – hur vattnet rör sig genom landskapet.
Skogar – Våtmarker – Vattendrag
Spirande liv …
Detta syftar på den rika mångfalden av liv i ett vattenskap – växter, djur och svampar – som formar sin miljö genom samspelet med den och varandra. Biologisk mångfald handlar inte om antalet arter, utan om deras funktion – hur de skapar förutsättningar för andra, omsätter näringsämnen eller binder kol. Vissa arter, så kallade nyckelarter, är särskilt viktiga. Bävern är ett tydligt exempel.
… starkare band
Utöver att restaurera våra fokusmiljöer arbetar Rewilding Sweden med att knyta samman dem och övergångszonerna däremellan. Det förgrenade nätverk av vattenvägar genom vattenskapet formar både naturen och dess egenskaper. Vårt vattenskapsperspektiv omfattar därför inte bara skogar, våtmarker och vattendrag, utan även den mångfald av livsmiljöer som finns inom och mellan dem.
Förstärkt blågrön konnektivitet
Rewilding Swedens arbete i den nordiska tajgan fokuserar till stor del på att skapa livsmiljöer och möjliggöra spridningsvägar för nyckelarter – eller de som fungerar som indikatorarter i miljöer som gynnar en bredare biologisk mångfald.
En central del av vårt arbete handlar därför om att återknyta fragmenterade livsmiljöer. Ett sätt vi gör detta på är genom att stärka det vi kallar för blågrön konnektivitet för växter och djur – det vill säga kopplingar mellan vatten- och landmiljöer. Med ett vettenskapsperspektiv förstärks denna konnektivitet både i längs- och sidled. I längsled främjas exempelvis spridning av frön genom sammankopplade vattendrag, eller renars och älgars förflyttning längs strandzonen. När land-vatten-interaktioner beaktas i rewilding stärks också den tvärgående kopplingen. Till exempel gynnas lövträd av ökad naturlig översvämning och ökad kvarhållning av vatten, vilket till exempel gynnar fisk genom att mer energi från land görs tillgängligt för vattenlevande insekter – stapelfödan för arter som öring och lax.
Ett holistiskt synsätt
Rewilding bygger på ett holistiskt synsätt där återställandet av förlorade interaktioner och stärkta habitatförbindelser är centralt för naturåterhämtning. På Rewilding Sweden är vi övertygade om att vårt vattenskapsfokus hjälper oss att identifiera och åtgärda faktorer som påverkar landskapet samt dess växt- och djurliv negativt – i ett större sammanhang. Detta är avgörande, eftersom problem som uppstår på en plats ofta har sitt ursprung någon annanstans. Genom att se denna helhet kan till exempel restaurering av en skog vara nyckeln till att förbättra förhållandena i en bäck, och restaurering av en våtmark kan bidra till återförvildningen av en närliggande skog.
